Jag fortsätter blogga men med ett annat verktyg.

Nu handlar det mer riktat om vad jag gör för bilder och det ska så småningom ska fungera mer som en hemsida.

Nu heter det: monikajohansson.wordpress.com

Äntligen sover barnen-koma

... och det enda man orkar ta sig för är att slökolla i datorn.

Om jag påbörjar kursen i digital modetckning

i vår, så tänker jag göra en kollektion med pojkkläder. Stl 50 - 98 och stl 104 - 150.

!!!!!!

och så kommer jag bli så tänd på hela grejen att jag kommer försöka få något stort modeföretag att producera den.

Lite sekelskifte (1900), välsytt, mjukt, ekologiskt, bekvämt, soft. Jordfärger, ribbstickat, bra passform.
Mjuka kläder för mjuka barn.


Blir kul!

Såhär tänkte jag.

för två år sedan.
Jag fick ett hus och en trädgård och precis innan det fick jag ett roligt jobb.
Dessvärre var det en projektanställning, så detdär med jobb behövs jobbas vidare på.

I strävan efter det har jag sökt två kurser på HB.
En som handlar om grafisk formgivning i In Design mot tryck och den andra är digital modeteckning.

Det känns som att jag börjar på noll. det finns tusentals människor som pluggat grafisk form i tio år. Varför skulle jag få ett sådant jobb? Å andra sidan finns det så mycket tryckt som är så fult att jag skulle kunna göra det mycket bättre, så varför inte?

Jag vill jobba med att göra bilder.
Så är det.
Och att jag kom på det tio år senare än vad som hade varit bra ska inte behöva vara ett hinder.
På väg dit kanske jag kan få lite roligare lärarjobb, när jag nu fixar till min kompetens inom digital bild.

nu vill jag plugga det praktiska, att veta hur man GÖR och i största möjligaste mån undvika allt som är i närheten av vetenskap. Att lära sig OM konst.

Några kanske tycker att det inte är någon skillnad, men jag upplever alltid att jag inte kan göra något själv, jag vet bara saker OM tex textiltryck eller fotografi. Nu vill jag göra själv.

Sedan har jag det jag ville ha när jag gjorde dendär bilden. Dessutom två underbara småfolk i huset.

När jag har det roliga jobbet är jag nöjd. Och när min konst får hänga någon annanstans än i mitt vardagsrum (där den inte ens hänger utan står utmed väggarna).

Ratad.

I natt hade jag svårt att sova. Mest för att Olle vaknade sju gånger för att äta. Jag drömde att alla målningar blivit ratade, att jag var på museet för att hämta dem och att jag sprang runt och letade utan att kunna hitta någon av mina. vaknade. Skönt. Jag kanske inte behöver hämta alla imorgon ändå.
Jag hämtade tidningen så fort jag fått på mig kläder och bläddrade fram till kultursidan. namnlistan. vid första anblicken fanns där ingen som hette Monika Johansson. Inte vid andra och tredje heller.
Bara massa kändisnamn som jag kände igen efter att ha surfat runt bland konstföreningssidor, och några till.
fanfanfan.
Av 146 konstnärer valdes ca 100 ut till höstsalongen. Däribland inte jag.
Antagligen kommunicerar inte mina bilder någon berättelse tillräckligt tydligt.
Och så är det två år kvar till nästa gång.
Tungt.
Hade varit skillnad om hon bara valt ut 50.
Men jag ska kolla på utställningen. Se vad det är som är bättre.
Jävligt kritisk kommer jag vara.
Det blir det tråkigaste konsttittandet jag någonsin kommer att ha varit på.
Dessutom känns det tråkigt att hänga dem på något café när de kunde hängt på museet.

Här är de iallafall.
Alla utom magnoliafågeln i akryl.


Och jag tycker om dem.

grafisk design-lektion

http://capdesign.idg.se/2.990/1.404615/sa-oversatter-du-fysiska-objekt

tittar på mina digitala bilder...

och kommer ihåg hur roligt det var att göra dem.
och upptäcker att några är ganska bra.
att jag tycker om dem.
och så hoppas jag att Nina Bondeson också tycker om dem när hon ska välja mellan att låta mina bilder få hänga i fina konstrummet på höstsalongen eller låta dem åka hem.

hoppashoppas på en liten bekräftelse.