En härlig vecka väntar

för uppsatserna, de nationella, är nästan färdigrättade, bildprovet är färdigkonstruerat och inget ligger mig veterligen och väntar på att bli gjort. Så fantastiskt kan det bli när nästan alla ens elever har prao i två veckor. man kan komma ikapp och låta sig tro att man för en gångs skull börjar få kontroll på situationen.
När plikterna är gjorda är planen att jag ska fortbilda mig inom digitaltekniken. Jag har just börjat se den gratiskurs i P.S. som jag gett eleverna i läxa. Bra gjort. Nu ska kunskaperna sätta sig lite och jag ska inte behöva gissa när jag vill redigera eller skapa en bild.

stackars lilltrollet ligger och hostar i sömnen.

Jag vill börja måla. jag tittar på vännens sida. det ser så lätt ut.
jag skissar. det blir skit. det blir skit när man inte rört en penna över olinjerat papper på ett halvår.
Barnboken ligger på is.

när ska det som vill göras slutas förläggas till framtiden?

Inskolning

Underbara ungen har blivit stor. Med skaljacka, överdragsbrallor, regnbrallor, stövlar och napp är hon fullt utrustad för förskoleutelek. Och igår lämnade jag henne för första gången. Det hade gått bra, men hon ville inte vara utan nappen. När jag hämtade henne satt hon hos en fröken som ser ut som en sån där mystantfröken. Lite ynklig var hon, dottern, men ändå vid gott mod.
Idag när jag skulle lämna henne igen såg hon förväntansfull ut när hon stod i hallen och alla nyfikna barn, som redan kan hennes namn, väntade på henne. Gråt, glatt vinkvink, hejdå, ses om en liten stund och snabbt gå därifrån.
Lite konstmagasinläsning, en kopp kaffe och så hämta henne igen.
Lilla trollet. Hjärtat.