Äppletstolarna

tresamhet

Fotoalbumen

som jag hittade förra helgen gjorde mig oerhört berörd. foton från förr på människor, släktingar som tittar in i kameran. Man ser dem i ögonen, men de finns inte längre.

Det finns bara en person som kan berätta något om halva mitt ursprung.

Om jag inte frågar henne snart kommer jag att ångra mig.

mer tyg

alldeles för mycket, men jag testar.

... snart sover jag

kan inte slita mig från dessa kjolar

nu måste jag verkligen lägga mig.

kvinnohistoria

textilt, taktilt

sömnad

ännu ett kort

Hoppas bara att mammorna inte tittar in här eftersom jag har tänkt att de ska få kortet när jag träffar lilla underverket i verkligheten.

Ett staffli

...helt nytt - som befunnit sig på en skola, som körts till en annan skola och som således inte skulle komma att användas under de närmsta månaderna, har hamnat i mitt sovrum.
Jag är glad.
Jag har sommarlov.
Sommarlovet påbörjades för en halvtimma sedan.
jag ska leta upp mina akrylfärger och fylla några av mina tomma dukar.

Tills vidare får en vrå i sovrummet användas som ateljé.

No more "jag har ingenstans att va och jag har ingen tid".

Äntligen!

Denn plats börjar fyllas med bilder gjorda av mig

jag gör faktiskt.
tänker inte bara.
det är jag är stolt över.
nu fattas bara ett eget rum. tills dess får rummet vara det digitala.
min bästaste dator. och det bästaste internet.
tills vidare blir även bilderna digitala.

Sköna ensamma morgon!

Igår ringde underbara vännen och frågade om hon kunde hämta Molly och ta med sig henne hem. Hon kom, återconnectade med lilla trollet och senn bar det av till Borås.

Kvar var vi. Tillfället togs i akt och en middag ute intogs. Hemma delade vi på en halv flaska rosé. Ingen nattning, inget tänk om hon vaknar.

Jag behövde verkligen pausen.

Nu väntar en fortsatt skön morgon. Det enda som behövs göras är en jobbansökan och ett inköp av en liten present till helgen.

Glömska

är att glömma skriva ut ett kort på jobbet när det är sista gången man är där på ett par dagar. Jag tror inte att den det berör lyckas se det här, så jag publicerar.

Hemmafrun

favoritmönster

En halvledig dag som denna

... gör jag ännu fler kort i PS

Mer digitalt måleri...

med en dröm om det analoga.

Gör kort i P.S

och tycker det är kul.
och jag lär mig.

när mina skattepengar kommer...

vill jag köpa denna kattprins.

familjesöndag

Efter att ha tillfrisknat, bestämde vi oss för att ta tillvara på söndagen och låta molly leka. Det blev en skön dag med colacalippo, gungning, rutchkaneåkning och ponnytittning. Molly var glad.
Det är hon fortfarande kl 22.44 när jag skriver. Molly har fått minst sagt rubbade sovrutiner. förmodligen är det ljuset.
Ja, här är vårt älskade underbarn iallafall under en lite mer anständig tid på dygnet.

En inte utnyttjad vacker dag

...på grund av att lilltrollet gav oss magsjuka. Exakt ett dygn efter att vi torkat bilen från hennes kräks och utan möjlighet att sprita händerna efteråt, började vi känna oss ganska äcklade, jag och mannen. Sedan mådde vi riktigt dåligt.
Så nu efter ytterligare ett dygn börjar det kännas ganska bra. Jag sov mig igenom hela förmiddagen medan mannen städade och tog hand om barn. Tur. Att han är han. Jag hade aldrig fixat det. Men nu känns det ok.

fantastiska kväll!

efter en varm och intensiv dag som avrundades med en ny vän och hennes dotter på lekplatsen, blev Molly paniktrött och somnade direkt efter vällingflarran. Klockan sex. det har aldrig hänt.

Det har heller inte hänt på länge att det mesta är undanplockat, balkongblommorna vattnade och golvet dammsuget. Det har heller inte hänt i år att det klockan sex är varmt på vår skuggiga balkongbalkong. Eller att det mesta av mitt jobb är gjort och betygen är satta.

Så nu sitter jag här, med min dator, min nyhemkomna konsttidning och en folköl på vår sköna blomstrande balkong och tycker att livet är riktigt bra.

jag upptäckte P.S.

...efter att ha förstått att man kan ladda hem penslar var jag tvungen att prova. Resultatet blev att Molly fick en skylt till sin dörr.

...och att en galax blev målad av den människa på jorden som är allra minst intresserad av rymden och allt som rör rymden. Livskamraten som däremot inte delar detta ointresse kunde namnet på företeelsen ovan. det är tydligen en hästnebulosa.

Slutligen, eftersom rymden som den ser ut började intressera mig aningen mer när jag upptäckte att den gick att måla, målade jag den på mitt sätt, med mina färger. Den rosa rymden talar mer om kärlek än om hur pyttesmå vi är. kärlek skrämmer mig inte. det gör rymden. så nu har jag en rosa rymd med en schlagertext inskriven i den. väldigt gay, väldigt rosa, väldigt kärlek - dedikerad till livskamraten. Helt fejkat och egentligen endast till en liten del gjort av mig, men ändå lite äkta. ja. så blev det när monkan lekte loss i P.S.