Längtar

efter en helg där jag inte måste jobba, F inte måste plugga och ingen av oss är sjuk, trött eller förkyld. Alla helger den här hösten har i princip gått ut på att friskna till så att vi kan gå till jobbet / dagish måndagen därpå.

Men nu, nu är vi friska (fast Molly ligger i sin säng och hostar plötsligt, hela tiden! minst sagt oroväckande) och F har skrivit sina tjocktentor och jag behöver inte sätta betyg riktigt än, bara betygsätta några elevtexter. Det kanske tar två timmar.

Jo, vi ska ha en bra helg.

Jobbyte

...när jobbet känns bättre än på länge.
Mina svenskklasser är gulliga, bildklasserna funkar och arbetslaget är bäst.
man får inte betalt särskilt mycket i pengar, och lokalerna är totalt oglamorösa, men det känns bra att gå dit.
Särskilt tack vare kollegorna.
När jag var mammaledig ångrade jag bittert mitt yrkesval. Jag hade haft historiens mest svårjobbade klasser. Allt var jobbigt och jag var höggravid. Jag kunde inte förstå vad det var för hjärnskada som hade fått mig att tro att lärare skulle vara något tacksamt och roligt att jobba med.
Så känns det inte nu. Nu känns det bra. Mycket beror faktiskt på vilka grupper man får. Och hur stor procent man jobbar. Det är skillnad att jobba 85 mot heltid med niomånadersmage. Nej, det känns bra nu.

Men det ska bli roligt att göra något nytt. Spännande. Inte precis det jag pluggat i hela min tjugoårsålder till, men nästan. jag hoppas det blir bra och att jag blir bra på det. Fast jag tror att jag är bra på pepp. Så det blir nog bra.

För ett år sedan hade jag inte kunnat resa mig av lycka över att slippa mitt gamla jobb. nu känns det mest bara bra att gå till ett nytt. För att det är nytt. Inte för att det gamla inte är bra.

Det känns bra. Yes.