inget känns kul

snart åker p-stavskiten ut. efter sådär två veckor.

hemma med två söta barn

och igen börjar jag fundera över vad jag ska göra.
Jag kommer alltid att vara efterklok och önska att jag visste vad jag vet nu när jag valde det jag valde för 10 år sedan.
Det är inte helt fel, men det är inte helt rätt heller.
Jobbigt att alltid tänka att man skulle ha gjort saker och ting annorlunda.

Dags att börja känna mer och tänka mindre inför valsituationer.

Önskar det fanns ett facit:
Gör detta. Det kommer du att bli grym på.

Jag vill göra något, skapa något, något slags koncept, men jag har ingen aning om vad.
Virrpanna.

Måste hitta ågon slags botten, nu snackar jag karriärsväljaväggrejen, vad är det jag vill? vad gillar jag? och senn göra det.

Just nu är det mer. JAHA GJORDE DEN SÅ? OK, DET VERKAR KUL, VARFÖR GJORDE INTE JAG DET? DET SKULLE JAG OCKSÅ VILJA.....

Virrpanna. Jobbigt är det. När man inte gjorde helt medvetna val från början. Det är ok, men liksom, det ska inte vara ok bara när man faktiskt är helt fri att välja precis det man vill egentligen...
men visst.. alltid massa kulturellt kapital och låg självkänsla som stod i vägen. Det jag skrev om alltid i mina uppsatser, bara att jag inte fattade att det handlade om mig och att jag borde bytt riktning direkt.

blä.