I natt hade jag svårt att sova. Mest för att Olle vaknade sju gånger för att äta. Jag drömde att alla målningar blivit ratade, att jag var på museet för att hämta dem och att jag sprang runt och letade utan att kunna hitta någon av mina. vaknade. Skönt. Jag kanske inte behöver hämta alla imorgon ändå.
Jag hämtade tidningen så fort jag fått på mig kläder och bläddrade fram till kultursidan. namnlistan. vid första anblicken fanns där ingen som hette Monika Johansson. Inte vid andra och tredje heller.
Bara massa kändisnamn som jag kände igen efter att ha surfat runt bland konstföreningssidor, och några till.
fanfanfan.
Av 146 konstnärer valdes ca 100 ut till höstsalongen. Däribland inte jag.
Antagligen kommunicerar inte mina bilder någon berättelse tillräckligt tydligt.
Och så är det två år kvar till nästa gång.
Tungt.
Hade varit skillnad om hon bara valt ut 50.
Men jag ska kolla på utställningen. Se vad det är som är bättre.
Jävligt kritisk kommer jag vara.
Det blir det tråkigaste konsttittandet jag någonsin kommer att ha varit på.
Dessutom känns det tråkigt att hänga dem på något café när de kunde hängt på museet.
Här är de iallafall.
Alla utom magnoliafågeln i akryl.
Och jag tycker om dem.
