Om livskvalitet

Shit vad jag skulle kunna utnyttja denhär underbara tiden om jag befann mig lite längre västerut!
Fast nu bor jag inte i östblocket och året är inte1982, men jag klagar ändå.
Denhär stan gör mig så oerhört uttråkad.
Jag drar nu, om det går.
Hoppashoppashoppas att det går.

Måleri i rött och gult

jennyskonst.se

Min vän / kollega gör så fantastiskt sköna målningar.
Jag vill också, men det händer inte så mycket här av det slaget tyvärr.. men det kommer!

om tiden..

På min dagliga promenad kring stadens ena sjö, gick jag tillsammans med dotter i vagn förbi byggnaden där högre utbildning för olika vårdyrken bedrivs. Studenterna som glatt gick ner för trappan efter dagens slut tedde sig något yngre än mig.. det såg så ut - bara en sån sak?

Distans till jobbet

En underbar arbetskamrat var hos mig på besök. Härlig är hon, tanten, hemkunskapsfröken som jag hade som mentor första terminen och som jag delade klassen med.
Hon berättade det senaste från skolan.
Klasserna är fortfarande desamma - fortfarande stökigt, högljutt, respektlöst. Fortfarande få som vet vad de gör i skolan och ännu färre är de som tar hänsyn till de som vill få ut något av den utbildning som skolan gör sitt bästa för att ge - i dessa två specifika klasser, vill säga.

Nu undrar jag, som fått lite distans till jobbet varför i hela världen jag jobbar där?!! Kunde jag inte vara lite mer kreativ när jag valde yrke?
Jag skulle gärna jobba som lärare egentligen, jag tycker om skolan egentligen - men i den formen som skolan är i, så tycker jag inte om den alls. Skolan som arbetsplats är grymt oglamorös, skitig, stressig. Man måste ha koll på allt, man förväntas veta allt, man får fostra andras barn och lära dem saker som man själv tyckte var självklart när man var fem år, man blir granskad underifrån och överifrån och utifrån, för en helusel lön dessutom! Utbildningen man gått blir efter granskning underkänd och omgjord.
Varför la jag inte sex års studier på att gå spännande fristående kurser? Sådant som verkligen kunde varit intressant? Och blivit något som ingen vet vad, men som skulle varit bredare och kunnat ge jobb inom olika områden?
Shit vilken ångest jag fick. Vad gör jag nu?
Jag får tänka under mammaledigheten, men jag vet inte vad man kan göra åt saken. Jag är sjukt trött på att vara såhär okreativ.
Om jag skulle haft några csn-år kvar skulle jag lätt ombildat mig. Så känner jag idag.
fanfanfan... Fan!