En underbar arbetskamrat var hos mig på besök. Härlig är hon, tanten, hemkunskapsfröken som jag hade som mentor första terminen och som jag delade klassen med.
Hon berättade det senaste från skolan.
Klasserna är fortfarande desamma - fortfarande stökigt, högljutt, respektlöst. Fortfarande få som vet vad de gör i skolan och ännu färre är de som tar hänsyn till de som vill få ut något av den utbildning som skolan gör sitt bästa för att ge - i dessa två specifika klasser, vill säga.
Nu undrar jag, som fått lite distans till jobbet varför i hela världen jag jobbar där?!! Kunde jag inte vara lite mer kreativ när jag valde yrke?
Jag skulle gärna jobba som lärare egentligen, jag tycker om skolan egentligen - men i den formen som skolan är i, så tycker jag inte om den alls. Skolan som arbetsplats är grymt oglamorös, skitig, stressig. Man måste ha koll på allt, man förväntas veta allt, man får fostra andras barn och lära dem saker som man själv tyckte var självklart när man var fem år, man blir granskad underifrån och överifrån och utifrån, för en helusel lön dessutom! Utbildningen man gått blir efter granskning underkänd och omgjord.
Varför la jag inte sex års studier på att gå spännande fristående kurser? Sådant som verkligen kunde varit intressant? Och blivit något som ingen vet vad, men som skulle varit bredare och kunnat ge jobb inom olika områden?
Shit vilken ångest jag fick. Vad gör jag nu?
Jag får tänka under mammaledigheten, men jag vet inte vad man kan göra åt saken. Jag är sjukt trött på att vara såhär okreativ.
Om jag skulle haft några csn-år kvar skulle jag lätt ombildat mig. Så känner jag idag.
fanfanfan... Fan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Fan! Men tror att man kan ha sådana dagar oavsett vad man utbildar sig till. Jag får tex ångest x1000 dom dagarna jag tänker lite för mycket på vilken kass bransch jag arbetar inom.
och mina (förhoppningsvis kommande) ungars föräldrar skulle vara överlycklig om dom fick en lärare som dig. sådetså.
Tack underbara Frida!
Sådana dagar är riktigt hopplös ångest, fast det börjar kännas bättre nu. Det finns ju andra skolformer än högstadiet:) Och de flesta klasser är trevligare än just de två jag hade:)
vi har ju iaf en större arbetsmarknad än de flesta andra. fast ångest kan man få. men en dag kommer vi ju bli så bra så att de kommer betala oss konsultlöner och hela skolan kommer förändras och .. och ..
ett javla skit att ens utbildning dessutom ska nedvärderas jämt
mindre skola, friskola eller förskola ger nog lite mer faktiskt. fast lönen, friheten och arbetstiderna blir sämre på förskolan
vi skulle kunna göra det fantastiskt bra, om vi bara hittade sammanhanget
Sammanhanget? Finns det ett sammanhang?
Jag tror att vi skulle kunna göra det fantastiskt bra, men jag önskar att man jag kunde göra något jag var fantastiskt bra på utan att det förstördes av att någon annan har en dålig dag, men för att ha en sådan arbetsmiljö är jag i fel bransch.
Fast det visste jag ju innan, att man inte bara kan göra ett jobb - jobbet kräver fantastiskt mycket lirkande.
Folkhögskola skulle vara bra också, det tråkiga är bara att det känns som att jag kan för lite.
Vet du vad jag tänkte? När jag flyttar till eran stad - då kan vi starta en blogg som heter gallerirundan! o så kan vi skriva amatörartiklar om kulturlivet! Vore inte det ball?
Shit vad jag längtar tills jag bor där!!
Skicka en kommentar