Har inte kunnat slita mig sedan mannen ringde och sa att de tänkte vara borta hela dagen. Och vart tog dagen vägen?
Man blir blind av att måla i åtta timmar. Så jag vet inte hur det ser ut. Men jag misstänker att jag överjobbat ansiktet och gjort flickan för vacker. Särskilt som hon plötsligt blev mamma under arbetets gång.
Jag vill hålla på med detta. Hela dagarna.
4 kommentarer:
Vilken härlig bild. Här kan du verkligen frossa i mönster, väggar, täcken, möbler. Jag gillar att det också dykt upp leksaker i hörnet.
På frågan hur det ser ut: Det ser bra ut, jag tycker du ska behålla dina ansikten även om de blir mammor ock kanske mormödrar, ett slags signum tycker jag.
Tack Annika:)
vad glad jag blev:)
Svårt samtidigt med mönster, att inte döda harmonin / balansen. Lägger snart upp en uppdaterad version av divanflickan.
tycker också ansiktet blir bra, tröttheten syns.
ditt får mig att också vilja hålla på hela tiden. man tappar så snabbt. var mitt uppe i det i slutet av semsetern, men nu blir det ingenting när jag håller i pennan
men jag upptäckte att man kommer in i det snabbt också. bara man ger det en dag. mitt kom när fredrik och molly åkte iväg två dagar i rad en helg. det är som du säger, man får ge det tid. men man måste ju inte jämt:)
Skicka en kommentar