Ett utvecklingssamtal, satt upp två klassers bilder, fyra lektioner som gick bra och utan ovanligt stora konflikter...
Det tar på det. Jag vill verkligen vara hemma och inte göra något alls. Jag vill också ha ett jobb som jag kan utföra oberoende av hur en stor mängd andra människor väljer att bete sig. För sent för det nu, men jag har förhoppningar om att ett gymnasielärarjobb skulle tillåta att mer tid och energi kan läggas på kunskap och mindre på barnuppfostran. Nog om det.
Magen har sjunkit ner:
Bebisen börjar borra sig neråt nu.
Undrar hur ont det kan göra egentligen? Ska bli spännande att upptäcka det.
Jag känner mig redo.
Och jag ser fram emot att torka kräk och byta blöjor och trösta en skrikande bebis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar