Det verkar dessbättre att mina chefer har sett vad jag gör och att jag faktiskt gör mitt bästa för att göra ett så bra jobb som möjligt. Lönepåslaget blev det högsta möjliga. Fem procent är tydligen fantastiskt bra för denhär kommunen, som tidigare inte visat sig vara särskilt frikostiga med att uppskatta sina anställda genom att betala dem väl.
Det som gjorde mig lika glad som den oväntade höjningen var att de faktiskt lagt märke till min arbetsinsats. Jag förstår inte hur de kan ha sett vad jag gjort eftersom deras besök är osannolikt sällsynta - de förekommer inte alls - men något jag gjort verkar ha gett intryck. Kanske den sista elevutställningen, som faktiskt är mycket originell och visar att eleverna lärt sig något nytt?
Tyvärr måste jag tillbaka igen och ordna med de sista detaljerna innnan jag helt kan sätta punkt och vara hemma i ett år.
Idag har jag inte haft någon klåda, men ska ändå undersöka saken imorgon och ge ett blodprov. Fram tills dess får jag inte äta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Shit, du är ju fantastastisk. Härligt att cheferna märkt det. Längtar efter att ses, men tiden blir ju lätt knapp. Förr eller senare får vi se till att en träff blir av iaf.
Kram
Vet inte hur fantastisk jag är, men ja jobbar på det:)
Känns som att vi nästan inte hinner ses innan vi blir tre, men senn! Men vi kan ju höras och skrivas fram till dess!
Vad roligt att höra gumman!! Mera klirr i kassan är ju aldrig fel :)
Tycker faktiskt vi måste ses oftare, vi bor ju för F_N i samma stad! Uscha! fy skäms för oss.
PUSS
Skicka en kommentar